Numera är jag tvåbarnsmor och mammaledig igen. Det där med att min hjärna skulle vara överaktiv har helt ändrat karaktär... Nog är den aktiv men inte på samma sätt som innan och ibland undrar jag om den funkar alls...
Blev ikväll påmind nått. Med Guds nåd påminde han mig om hans otroliga kärlek.
Jag satt med min febriga lilla tjej i knät och sjöng efter att hon vaknat och gråtit. Den där känslan som jag känner till henne... kärleken, stoltheten och önskan att ta bort det jobbiga. Med den kärleken älskar Gud,livets Herre, Jesus, Fridsfursten (några av alla Guds namn) mig ... Och dig...
Om du står i tuffa , omöjliga saker i livet- om smärtan är obegriplig. Vet att det är någon som gråter med dig, känner med dig och älskar dig med en bredd som inte går att omfamna.
O han känner till dig , O han är stolt över dig.
Kände att jag skulle skriva.. Kanske behövde nån läsa...
Jag skriver snart igen.. Om min något svajande hjärnkapacitet tillåter...
Frid!!/ Bepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar