Med hjärtats fokus

Jag har lärt mig något om mig själv...
Jag är inte den där typen som kan skriva en serie på min blogg.
Som min överskrift säger skriver jag bäst när hjärnan blir överaktiv och jag vill bubbla över av något jag tänker på.
Att jag bestämde mig för en serie har gjort att jag istället inte skrivit så mycket alls.
Kanske fortsätter serien i så fall senare...


Imorrn är det 1 år sedan vår lilla skatt föddes. Vilket år! Det mest utmanande och det bästa so far..


Det ligger nått i det där. Att när livet är utmanande kan man få en större glädje att leva. Alltså inte sådär att när det är hemskt så är det bra.. inte så.. utan mer när livet kräver något av en så får man växa som människa och blir mer den Gud har tänkt att jag ska vara. Om jag låter honom vara med. Jag kan också bli en bitter person som ser spöken runt varje hörn...det vill jag inte.
I alla fall har utmaningen att bli mamma inte varit tuff i bemärkelsen att jag känt mig nedslagen. Mer att jag har fått fundera kring hur jag prioriterar, vad jag tycker är viktigt och att jag har fått upptäcka att jag överlever ganska länge på lite sömn. I takt med att jag fått sätta mig själv åt sidan för att nån annan tvingat sig in i centrum av min uppmärksamhet har jag liksom fått lära mig att bli ännu mer trygg med den jag är.


Du som tror kanske kan sätta dig in i en annan utmaning jag har haft..
När hon kom vändes allt uppochner. Och tider som jag tidigare haft för att lovsjunga och be till Gud fokuserat finns liksom inte. Jag levde första månaderna i en otrolig tacksamhet och kände en närhet till Gud ändå, men sen började jag sakna det. Och jag fick lära om...efter att jag fått en påminnelse. Jag kände mig frustrerad och lite dålig för att jag liksom inte riktigt fick till några lugna stunder.. Men då tror jag att Gud sa till mig att när jag tar hand om lilla R, med ett hjärtats fokus, är det en lovsång som är ljuvlig inför honom. Och det ändrade lite hur jag såg på det. Självklart blir jag trött och irriterad ibland på henne, när hon vägrar att sova och bara skrattar åt mig eller inte kan sitta själv någon stund på dagen.. jag blir också trött. Men, jag försöker att ofta tacka Gud i alla de stunder som vi har tillsammans , och tacka för förtroendet att få vara hennes mamma.


I Kolosserbrevet i bibeln står det
"Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor"


Frid!! / Bepp