torsdag 14 juli 2011

lägesrapport

Det är sommar hörrni. Det märks på lusten att inte vilja gå hem efter jobbet. Nätterna då man vaknar toksvettig och har lust att krypa ur skinnet. Den ständiga avsaknaden av valet långbyxor på morgonen. Semesterlugnet på jobbet. Ensamheten bland barn som faktiskt tycker att skolan är en oas..

Jag gillar sommaren när den är sval...

Vi har fått besked från skolan nu är det på riktigt med andra ord..en hel drös med saker att fixa och dona med.

Något annat skoj som fyller tiden är min extrasysters bröllop i augusti. Jag och M har fått det hedersfyllda uppdraget att vara värdar och det är väldigt roligt! Ska bli otroligt kul med bröllop!

Igår var mina svärisar och svägerska med pojkvän här. Det ver otroligt roligt att träffa dem! Jag har blivit välsignad med en väldigt fin familj på den sidan också. En person jag är väldigt stolt över just nu är min syster D. Hon och hennes man har precis adopterat två barn och det verkar vara ett verkligt äventyr! De är så coola...

Idag har jag rensat lite i ett av våra förråd-roligare saker har jag gjort men det var ändå spännande att se vad som fanns i lådorna. Några saker jag sparat undrar jag verkligen hur jag tänkte när jag lade ner i de där lådorna förra gången..jaja..till min stora glädje hittade jag den anskrämliga vasen som M gav till mig när vi nyss blivit tillsammans. Han kände sig lite besviken över att jag trodde den var från Ica Maxi och en plojgrej när jag senare insåg att det var en kvalitétsvas. Jag trodde jag hade "tappat bort" den men nu hittade jag den i förrådet så jag har satt fram den med blommor i... En del andra saker får lämnas på erikshjälpen medan resten sparas för framtida bruk...

Påmindes om den här texten idag så jag delar med mig.. en klassiker i vissa sammanhang...väldigt talande

En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig // okänd

Frid // Beppan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar