och sen då..

Det känns som ett blankt blad. Livet liksom.
Planen är att vi ska åka till USA i september. Vi ska gå en lärljungaskola med förhoppningsvis en inriktning som heter Justice..det innebär att vi går 3 månader i Los Angeles på en skola. Sen åker vi till någon annat land för att arbeta mot människohandel på något sätt. Känns väldigt spännande.. och ännu är inte alla papper klara. Visum ska sökas också-rätt sådant. Känns tryggt att veta att är att vi kan lita på att Gud älskar oss och har koll på situationen. Det vi säkert vet är att efter augusti har vi ingen lägenhet och då ska vårt bohag magasineras. Man blir förvånad när man inser hur mycket grejer vi har. Inte just i vår lägenhet utan i två förråd och i kollektivet ..puh..
Något som jag funderar på är sen då..i mars när vi kommer tillbaka.. vart ska vi ta vägen då?
Behöver ju inte veta det än men man kan ju alltid fundera. Ett tag var jag rätt säker på att det var hit till V vi skulle tillbaka. Men jag vet inte… det går upp och ner. Den senaste tiden har jag och M känt oss lite ensamma då och då.. Kanske är det för att vi ska släppa taget. Vad vet jag..

Igår spelade jag minigolf med mina kollegor. Det är verkligen inte min grej. Inte krocket heller för den delen som spelades himla massa gånger i helgen med Ms familj. Detta med att hålla i en klubba och sikta på en boll. Helt hopplöst… Jag har ju inget tålamod när det gäller detta heller..

Frid! // Beppan