Hur mycket här i livet styrs egentligen av förväntningar. Just nu kör vi omkring i en Ford Maverick (eftersom jag passar gård igen och har deras bil). Detta göra att man ser såna stora bilar överallt. Man har ju hört att de som ska ha barn lätt ser barnvagnar eller tjockismagar.
Är man på jakt efter nya skor tenderar man ju att se vad andra har för skor…ialla fall om man är som jag och annars aldrig kommer ihåg vad folk har på sig. Jag har ett projekt i mitt liv just nu som handlar om detta fast utan förväntningar. Jag försöker tänka salutogent på det som är här och nu. Att se lösningarna – inte problemen. Att uppmärksamma det som är bra – och inte det som är dåligt. Det är riktigt svårt vill jag lova! För om man inte passar sig hamnar man i ett annat dike och tenderar att se bristen på saker som är bra. Och där vill man ju inte sitta och uggla.
Jag passar gård nu och kan lätt konstatera att jag älskar hästar. Det är nått magnifikt över dessa varelser som gör mig glad. Att gå och sopa, mata ankor och bli lite härligt smutsig ger lugn i sinnet. Det finns nog en smygbonde i mig någonstans där inne…
Frid! / Beppan
Jag pratade precis med den andra systern om detta med att bli lite skitig. Tror hon har lite andra gener än oss, och min dotter verkar vara mer som henne. Det är lite svårt att förstå sig på även om jag borde ha nog med träning:)
SvaraRaderaDu har helt rätt, hästar är speciella djur. Slutar aldrig att fashineras! Kram från syster långt borta!