Kom precis hem från en heldag i kyrkan..Streetbasket och konsert med Sessions-a hiphop movement. De är grymma...
Tystnaden har kommit ikapp mig och tillåter tankarna går till honom. Mannen som i så många år va Mannen i mitt liv. Han som jag såg upp till, ville vara som, lyssnade på, skrattade åt och ibland... skämdes för sådär på tonårsvis. Idag skulle vi börja fundera på bordsplacering till bröllopet. Och det kändes på riktigt att det kommer vara någon som fattas. Någon sa till mig när det hände. "Smärtan försvinner aldrig men man lär sig leva med den." Så sant. Jag tänker på det idag..men förmodligen inte imorrn.
När jag va liten flicka hade jag aldrig kunnat tänka att han inte skulle vara med. Då va mitt stora problem hur han både skulle kunna gå med mig fram och viga mig.. Livet blir inte alltid om man tänkt sig. Men mitt liv är riktigt härligt..bara annorlunda än vad jag då tänkte...
Pappa...du fattas mig...// Beppan
Nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig men artar sig ändå till något fint om man tillåter sig att Leva! För det är fantastiskt att leva.
SvaraRaderaJag förstår att det känns i hjärtat nu när din stora dag närmar sig. Det kommer ju tyvärr sådana tillfällen då saknaden blir stor och och som du säger... någon fattas... Men vi vet ju att dom finns där, bara på ett annat sätt...
Jag önskar dig all lycka på Er stora dag! Önskar jag kunde vara med men man kan inte få allt i livet;) Jag kommer tänka på er!
Massor av kramar/Petra
Hej vännen! Förstår dina tankar.. Saknar dig massor! Har du kvar din gamla mail förresten? tänkte skicka ett par bilder på arvid om du vill ha! kramar
SvaraRadera...mig med...
SvaraRaderaFaller en tar!
SvaraRadera