Denna veckan har jag börjat jobba "på riktigt" på mitt sommarvikariat. Förra veckan bestod i att proppa hjärnan full med all möjlig information som sen skulle omvandlas i praktik under sommaren. Väldigt lärorik men jag vet ändå inte hur många gånger jag redan sprungit in till min kollega i rummet bredvid för att fråga om massa saker... Det är faktiskt ett väldigt roligt jobb=) Jag träffar äldre människor som är i behov av hjälp som kommunen kan bistå och sen är ser jag till att de får den hjälpen..
Kombilivet flyter på riktigt bra måste jag säga=) Man lär liksom känna människor så mycket bättre när man bor tillsammans. De snarkar, svär och håller låda men man älskar dem ändå;) I morse fyllde fina KA så då gjorde vi frukostbricka och sjöng. M va också med- han är liksom som en liten del av vårt kollektiv fast på håll. Han har en egen kolumn i vår familjekalender..hehe..
Något mycket märkligt som hände idag va att det varit inbrott i en bil som jag har fått låna över sommaren. En liten röd,skruttig ford bemödade de sig att bryta sig in i när det stod en Audi TT bredvid..man undrar ju.. De tog inte ens nått utan gjorde endast sönder låset. De va ju snällt ändå...
En reflektion det senaste är...på människor kan man alltid bli besviken.. Men om jag låter Gud sätta standarden för hur jag ser på mig själv och jag har min trygghet tillsammans med honom...då behöver inte besvikelsen komma mellan mig och människor...
// Beppan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar