Nu va det verkligen fasligt längesen jag skrev här. Men det är väl ett välkänt fenomen när man är inne i c-uppsatsarbetet. Problemet tycker jag egentligen inte har varit att jag inte har haft tid - för det har jag haft en hel del av. Problemet har nog snarare varit att hjärnan ställt om sig till att formulera sig på ett högt akademiskt sätt vilket inte passar sig just i en blogg. huruvida,prekära,rationalisering och andra härliga uttryck har varit vardagsmat. Men så skönt att äntligen få skriva här igen och använda mig av både satsradningar och annat frisläppt...
Det har hänt mycket konstiga saker det sista... En vän till mig förlorade sin syster som var gravid med tvillingar, en annan väns kusin trillade ner från en ställning och dog. Hastigt lämnar unga människor och många ställer sig frågan ..varför...
I såna lägen frågar ofta mina okristna vänner hur Gud kan vara god när han låter såna saker hända. Jag tvekar aldrig på att Gud är god. Däremot så undrar jag också ibland...varför han inte griper in... Men samtidigt kanske jag inte kan förstå svaret på den frågan ändå. Men jag vet att oavsett vad som händer så lämnar aldrig Gud mig-vilken skit jag än får utstå. M påminde mig..när jag var frustrerad över en annan människas väldigt utsatta liv...att lidandet på den här jorden är kort i jämförelse med det hopp och den glädje som väntar oss i evigheten. Och det är tänkvärt.. Himlen kommer bli fantastisk om den ska väga över allt människor behöver utstå på jorden.
När sånt här händer påminns man också om hur viktigt det är att vara rädd om sina relationer i livet för rätt som det är så dör den personen. Krasst -jag vet..men det är ju sant! Förlåtelse, uppgörelse och sanning bör inte väntas med...
Igår flyttade en vän till mig och T in. Och om några dagar kommer en till så i sommar ska vi bo fyra. Det kommer bli highlife och värsta lägerkänslan hela sommaren.. Ska bli mysigt!!!
Återkommer med fler kombohistorier.. // Beppan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar