Min Dolly..

Har just varit och hämtat Dolly hos doktorn utanför stan. Hon verkar må fint nu- har fått lite somrigare utstyrsel också i form av sommardäck.
Jag blev helt lycklig så att ögonen tårades av att jag fick köra henne igen. Kanske va det också på grund av vetskapen om att vi snart måste gå skilda vägar ..jag och Dolly.. Efter 2,5 års trogen vänskap (visserligen med vissa sjukdomsinfall i form av dålig startmotor, infekterad ljuddämpare,klimakteriebesvär etc.) har jag ändå beslutat mig för att sälja henne. Det kommer bli tufft...

När jag var liten hade vi en SAAB turbo som jag kallade för "min turben" och när vi sålde den grät jag hejdlöst och va nästintill otröstbar. Och sen fortsatte det med nästkommande bilar också.. När jag blev lite äldre slutade visserligen tårarna att komma men jag kände alltid ett visst vemod när vi skulle skiljas åt ..bilarna och jag..

Så jag undrar hur det kommer att gå nu. Min första egna bil liksom.. köpt för alldeles egna pengar.. Jag hoppas bara att hon kommer att få en ägare som är snäll mot henne och tar hand om henne. Det är hon ändå värd efter att ha varit min tillflykt många gånger när livet kännts förvirrat och det mesta varit tungt. Jag har haft min fristad i bilen liksom. Där kan man både skrika och skratta högt utan att någon hör. Och behöver man bli av med lite spänningar kan man köra lite fort på någon enslig väg så mår man bättre sen liksom..
Jag får hitta en annan fristad nu..tror dock inte att lokaltrafiken kommer att ta just den platsen i mitt liv.. Vad skulle busschauffören säga liksom-om jag kapade bussen och körde ut på en enslig väg och gasade på-det skulle inte funka ..

Men jag är glad för den här tiden som vi fått tillsammans. Den har gett många härliga minnen!!
Tack Dolly!! Jag kommer minnas dig för evigt..eller väldigt länge iallafall..

//Bepp