Liv

Var den personen som kommer med liv i dina relationer.

Något som inte vårdas dör...

Kommer ni ihåg lektionerna i skolan om fotosyntesen? Enkelt innebär det att växterna använder energin från solen till att omvandla koldioxid och vatten till näring. I processen får växterna näring och de avger syre till sin omgivning. Syre som vi sedan behöver för att överleva.. Såhär på våren är det lätt att påminnas om detta och återigen bli tacksam till alltings skapare som gör allt nytt om och om igen...

Men jag tänkte inte prata om det utan om SOLEN. Utan solen får växterna inte energin de behöver för att i sig ge energi vidare.. De har vad de behöver egentligen. Men utan energin från solen "orkar" de inte göra det...

Jag tänker att vi i våra relationer behöver vara den där solen. Men glädje, värme och ljus i situationer blir det mycket mer livfullt för dem vi möter.

Ett steg i detta är att ta sig förbi det förväntade. Ofta stoppar vi oss själva för att vi tror att vi befinner oss i en box och  nått hemskt kommer att hända om vi kliver utanför det. Exempelvis gäller det att uppmuntra lagom mycket, bara ge oväntade presenter om man känner någon riktigt väl eller endast hjälpa människor som står en nära. Jag överdriver lite men jag tror att det ligger något i det ändå. Får du en tanke att skicka ett kort på posten med en liten uppmuntran, eller ge en present till din kollega- gör det! Det är sällan folk blir upprörda... och blir de det är det inte ditt fel.

Och i våra parrelationer då...
Ni vet hur man blir i början, när man är sådär förälskad, då är man livfull. Man hittar nya hobbies och intresserar sig för det den man vill ska tycka om en gillar. (nästan enda gången M helt frivilligt och glatt har promenerat med mig var precis i början när vi var tillsammans...han är egentligen ingen promenadtyp, jag själv visste knappt var beachvolleyboll var innan...) Man är också ofta frikostig med komplimanger, små kärleksbetygelser, presenter etc.etc. Personligen tycker jag att det är skönt att den där perioden går över för relationen blir liksom mer trygg efter hand...Men det kan vara bra att bevara den där energin ändå och inte låta tryggheten bli nått tråkigt. Även här tror jag att det handlar om att ibland ta sig förbi det förväntade.
Som att kanske lämna en liten lapp på köksbordet, eller när M helt frivilligt föreslår en promenad...
Även humor och glädje i motgångar tror jag är mer livfullt än att reagera som förväntat och bli helt nedslagen...
Sen är vi ju olika...du vet hur du är livfull. Det behöver inte innebära som för mig att köksgolvet förvandlas till ett dansgolv och vi studsar runt till nån låt på radion...


När vi kommer med värme och energi i våra relationer hjälper vi dem vi möter att, precis som växterna med solen, använda det de har för att bli det dem ska.
Jag tror också att liv i våra relationer får dem att växa sig starka och att de då avger livsviktig energi till andra människor som kommer i vår väg...


Frid! // Bepp