Riskera mera

                                                                        

Mitt första inlägg i den här lilla serien om relationer kommer att handla om risken med relationer... För det är så - Alla relationer innebär en risk! Så är man inte beredd på att ta risker, då är relationer ingen bra idé.. 

Jag lyssnade nyligen på min fina vän J som predikade om att våga vara beroende.. Hon pratade om vi i Sverige idag är så individualiserade och att äkta kärlek i den svenska mentaliteten menas vara först när man kan älska utan att överhuvudtaget vara beroende av den personen... Jag tror inte på detta (och det gjorde inte J heller). Jag tror att vi behöver kämpa mot detta... För det jag tror händer när man har den här inställningen är att man kapar relationen när den börjar påverka en som om man vore beroende...

Jag tror att risker gäller alla relationer. Syskon, vänner, parrelationer, barn...

I alla relationer kommer du att bli sviken, sårad och kanske väldigt ledsen om den personen hastigt skulle försvinna ur ditt liv. Och det gör ont...i hjärtat..i själen...

För några år sedan pratade jag med en vän om längtan efter att få barn och hon sa att hon då inte var säker på ifall hon ville ha barn... Hon kände sig orolig över att älska på det sättet och på så sätt bli ännu mer sårbar. Idag väntar hon sitt första barn så hon har nog kommit fram till att det är värt det... Men jag minns det samtalet väldigt väl för jag tyckte att det var så ärligt och ovanligt att uttrycka sig på det viset. För visst sjutton innebär det en risk för hjärtat att få barn. Det känns ibland som att jag har ryckt ut mitt hjärta och lagt det i lilla Rs händer...

Problemet är att om man istället väljer att undvika relationer, så kan det också göra väldigt ont. Istället för att då låta hjärtat hoppa runt i olika människors händer med risken för att tappas håller man istället krampaktigt själv i sitt hjärta som skaver i ens inre för att det blivit förhårdnat...

Wow..vilket peptalk jag håller känner jag...Kul serie detta beppan, verkligen...

Anledningen till att jag väljer att skriva detta är att jag tror att vi ibland får känslan av att alla andras relationer är så smidiga och enkla...för det där onda, svikna det pratar man inte alltid om...bittra statusar på facebook räknas inte...

 Anledningen till att man känner sig sviken tror jag kan vara många, ofta missförstånd. Och om det kommer jag att skriva mer en annan gång.

Om jag inte hade Gud i mitt liv, hade jag inte vågat älska. Inte för att jag nu mirakulöst är immun mot smärta i mina relationer...utan för att när jag har hans kärlek får jag hjälp att förstå, förlåta och chansen att bli hel igen. Jag har många gånger i mina relationer fått be Jesus om vishet för att kunna komma vidare och förbi sårade känslor.

Jag har kämpat med separationsångest i mina relationer...och kanske är det därför jag varit bra på att hålla kontakten med folk.. Det har alltså inte alltid varit av godo... När min pappa dog fick jag för första gången erfara smärtan när en relation tvingas ta slut... Jag blev rädd för separation efter detta och den rädslan följde till en början med in i min och Ms relation. Jag fick dock upp ögonen för det och kunde ta itu med det och förstå att jag kunde inte lägga ansvaret för min trygghet och glädje i hans händer helt. Inte att jag behöver vara oberoende av honom... Jag behöver honom i mitt liv, så inte på det viset.. utan mer att jag måste vara trygg i min relation med Gud för att våga ge mitt hjärta helt till M.

För några år sedan läste jag en bok som heter "Kärlek som befriar" som är en roman skriven utifrån berättelsen om Hosea i bibeln.. Jag kan verkligen rekommendera denna boken då den gav mig nya perspektiv på detta med att våga riskerna med att älska... Orkar du inte läsa en hel roman.. Läs Hosea i Bibeln istället!

1 Johannesbrevet 4:19 " Vi älskar för att han först har älskat oss"

Ordspråksboken 4:23 " Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet"

Frid!! // Beppan