Jag bär med mig en konversation som jag hade med en person som står mig nära för ett tag sedan. Vi samtalade kring ett val i livet där vi tycker olika men där jag under en period i mitt liv inte höll fast vid min övertygelse... Min vän refererade till den här perioden i mitt liv som ett föredöme för henne att leva på samma sätt som jag levde då... Vi hade ett gott samtal och jag uppskattade hennes ärlighet..
Men... efter kände jag mig jätteledsen.. Jag har tidigare ångrat detta men nu gjorde jag det igen... Jag trodde då att jag gjorde det för mig själv... Hade jag vetat då att det skulle betyda något för någon annan hade jag kanske stått fast vid min övertygelse.. Förhoppningsvis lär jag av detta i framtiden...
En förebild som jag har är min pappa och jag vill dela med mig av ett minne...
En dag när jag och min storasyster S skulle sova inne i mitt rum sov vi inte utan låg och fnissade och fjantade oss...Pappa blev nog rätt trött på oss och kom in och sa till oss att vara tysta... Detta efterföljdes av fler rop med uppmaningen att vara tysta... men vi lyssnade inte. I detta läget tänker jag att jag hade ju inte blivit förvånad om han hade blivit arg men istället...
Jag hade inget handtag i min dörr (har insett på senare dar att vårt hus hade allvarliga skavanker men som barn var jag glatt ovetande om detta, det är hemkänslan som räknas!) och rätt var det var såg vi pappas finger i dörrhålet istället följt av ett skratt utanför. Han försökte nå ljusknappen och skojade med oss.. Detta ledde till att vi vek oss av skratt och sedan pratade vi en stund med pappa och sedan blev vi tysta...
Av min pappa har jag lärt mig att vissa motgångar i livet får man möta med lite humor så ger de sig snart, detta funkar även på vresiga människor....
Frid// Bepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar