onsdag 30 januari 2013

som en blind...

Tro är en visshet om något du inte har sett...

Det är så lätt att titta bakåt och se att va bra det blev..gud var verkligen med mig...honom kan jag lita på...
Det är inte alltid lika lätt att se framåt på det tomma bladet som du önskar fylla på ditt sätt men du kan inte ensam göra det utan måste förlita dig... tron...
Det är lätt att säga till någon annan Gud är god och han älskar dig och vill det absolut bästa för dig! Det är lätt att se att en förälder vill sin tonåring sitt bästa när den ex. sätter tidsgränser för utekvällar...även om tonåringen inte ser det själv...

Jag känner mig som en tonåring ibland. Jag är övertygad om att Gud älskar mig - precis som de vet att deras föräldrar älskar dem men precis som dem som tycker jag mig veta bättre ibland och har så otroligt svårt att förstå.

missförstå mig inte - jag tror alltid att Gud är god och aldrig att sjukdomar, våld och annat är hans vilja och försök att fostra mig...ALDRIG... gud är god... djävulen klarar det andra bra själv...

Det jag menar är möjligheter som inte öppnar sig, klarhet i val, saker jag önskar ska inträffa...

Det kan handla om att få arbete, val av studier, få barn, att hitta rätt partner, hitta ett hus, få rätt kontakter inför framtiden, ha en bra relation med sin familj etc. etc.

Det jag får göra är att klamra mig fast vid de erfarenheter jag har från tidigare när det sett grått ut och sedan klarnat och Guds trofasthet har visat sig. Och när mina tidigare erfarenheter inte räcker får jag ta andras hjälp...

Vad har du för erfarenheter där Gud visat sin trofasthet under dina tro-tonårsrevolter?

frid! // beppan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar