som att simma i sirap..

Seriöst.. Nu har jag pluggat klart för den här omgången. Hela kroppen och själen säger att det är så.. men ack.. jag har fortfarande två arbeten kvar att skriva innan examen. Det är inte det att det inte är intressant. Det är det roligaste vi läst på hela utbildningen! Familjeterapi. Någon dag ska jag arbeta med detta!
Men att skriva arbeten. Nu har ju inte jag fött barn men varje ord får krystas fram och timmarna fram tills orden formuleras känns som värkar..(haha en liten överdrift..det är egentligen inte särskilt synd om mig)
För övrigt trivs jag enormt med livet. Drabbades av en manlig förkyldning i helgen och det var ytterst synd om mig men jag var glad ändå. Då har man ju bara ytterligare en anledning att mysa i detta ljuvliga vinterväder.
Något som inte är lika mysigt just nu är att cykla. Jag är rädd för att cykla på vintern. Cykeln far hit och dit och jag får kramp i händerna av att hålla i mig i styret... Men jag vänjer mig mer och mer. Jag har ju min cykelhjälm-det känns tryggt!
Angående cykelhjälm funderar jag på att gå ut i pressen och utmana alla coola människor att ha hjälm. Inom det alpina verkar det ju ha funkat. Tävligscyklister är liksom inte lika coola så... en uppmaning till alla coola. Fast frågan är ifall coola överhuvudtaget cyklar? en av mina coolaste vänner.. som spelar bas och har häng på byxorna..(skitcoolt eller hur)ifrågasatte vi länge ifråga om huruvida han egentligen kunde cykla. Han hävdade det själv men vi hade liksom så svårt att se det framför oss. Likadant undrade vi om han kunde åka buss. Det kändes liksom så svårt att föreställa sig. Coola människor kanske helt enkelt inte cyklar eller åker buss..
Har nyligen blivit påmind om kraften i bön. Att prata och umgås med Gud sätter in mig i hans verk på jorden. Allt annat känns lite mindre viktigt..
Frid // Beppan