löjlig glädje..

Har de senast 3 dagarna varit fullt upptagen med att få ner någon slags B-uppsats på papper.. Resten av livet har varit på on hold så länge. Men sen ..när hjärnan fick vila och ta upp tankar som jag grubblat på innan slog det mig..
Jag är sotis.. sotis på människor som har en hobby som gör dem så där löjligt glada. Jag har andra saker som gör mig löjligt glada.. Jag älskar att vara ledare..att vara med vänner..M är den som gör mig gladast!
Men jag vill göra nått som i sig inte har så mycket värde men som gör mig glad.
Innan har jag haft hästarna och sedan hunden..
Men det har jag inte längre så man kanske skulle försöka sig på nått annat.. frågan är bara vad. Jag har alldeles för dåligt självförtroende inom lagsportsvärlden så det är nog inte att försöka sig på..
Musik gillar jag ju.. sjunga e kul..spela e kul..skriva e kul.. kanske skulle lägga lite mer tid på det. Eller ta en kurs eller nått..
Måla och sy e inte min grej.. Jag va grym på träslöjd-kanske vore nått..
baka e kul-men man måste ju äta upp det också..
mat e kul-kanske skulle gå en matlagningskurs..
dansa hade varit skoj men det kanske inte är lämpligt..
kanske skulle börja plantera. Hmm..det finns så mycket man skulle kunna göra!

Läser en grymt bra bok(Ett vilt hjärta el Wild at heart) som hade detta citatet..

Fråga inte dig själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som får dig att leva upp och gör sedan detta, för vad världen behöver är människor som är levande.

Fridens!! // Bepp