det är allvarligt..detta att leva..

Det som händer i livet..det får konsekvenser..
För mig, för andra, för världen och ibland för evigheten.

Det är mörkt ute nu-har just varit ute och sprungit lite med Totte (Ms hund) på gräset utanför.
Totte gör mig glad..för honom är nog inget särskilt allvarligt, förutom kanske då när jag förvisar honom till fåtöljen när vi äter hos mig.

För mig har livet hittills inneburit ganska mycket tuffa perioder. Tider av sorg & saknad, ansvar & maktlöshet men också lärdom & förståelse , tålamod & tacksamhet. Och det man går igenom har konsekvenser för hur man möter resten av livet. Jag har oftast försökt att kämpa själv-ensam är stark!..men ensam är inte stark.. Istället blir man hård och distansierad från känslor-rationell som det så fint kallas.. Men jag vill inte vara rationell-det är så tråkigt-och det förstör. Men jag kom på det för ett tag sen-och jag pratade med Gud om det när jag bad. Tålamod sa Han.. tålamod?? Mm..det är svårt att ändra sitt beteende över en natt..

"vi ljublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte , ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss" ( Rom 5:3-5)

"Om Gud är så stor, hur kan han då få plats i mitt hjärta?" (nått barn..=) )

Sov gott ! // Bepp