Idag har jag stått på city gross hela dagen och sagt " provsmaka gärna, grandiosa minipizza xtra allt" mellan 10-19.. fullständigt hjärnbefriat..
Jag kom dock på ett antal saker man kunde sysselsätta mig med under tiden. Bland annat har jag memorerat alla erbjudanden som jag kunde se utifrån min utkiksplats.
Detta är några saker jag vet just nu
- Dr Oetker pizza 5 för 100
- gul våreld kostar 19.90
- 10 läkerol för 10kr
- royal gala äpplen kostar 12.95..
Detta var dock även den en ganska tråkig sysselsättning så den gav jag upp ganska snabbt..
Vandrade iväg till Max på lunch..
Då när jag satt där i min ensamhet och intog en max orginalburgare slog det mig att idag skulle min pappa ha fyllt 54.. till och med nu 8,5 år senare skulle han också varit för ung för att dö..
Jag saknar honom..men ju längre tiden går desto mer lär man sig ändå att leva med det och saknaden slår mig bara ibland.
Något som kan göra mig upprörd är människor i min ålder som inte visar uppskattning till sina föräldrar. Självklart beror det på vad jag har gått igenom..men det är ju så tragiskt att det ska behöva vara så. Att man ska behöva förlora något för att inse att det faktiskt fattas mig när det är borta.. Jag säger det ibland till människor jag känner lite mer; att de ska vara tacksamma att de har en pappa eller mamma . Jag gör det oftast med glimten i ögat men jag menar det ändå..
Jag tror vi är rädda ibland för att tänka på vad som kan hända..vi säger att man kan ju inte gå omkring och tänka att någon ska dö hela tiden. Och visst-det kan man inte. Men ibland tror jag att lite mer av det perspektivet kan vara nyttigt!!
Pappa kommer alltid att fattas mig..men..
Gud är min far och han har lovat ta hand om mig. Och jag vet att han gör det.. //Bepp
nämen tog du en orginalburgare hos oss på max :)
SvaraRadera