Ibland kan man känna sig som en groda.. Liksom att man är och hoppar längst ner och bara har perspektivet uppåt. Allt man tittar på känns liksom stort och svåröverkomligt! Man kan visserligen ta ett skutt då och då och få en glimt lite längre fram men strax landar man längst ner igen.. Och eftersom man landar gång på gång kan det vara jobbigt att ens försöka hoppa igen. Man får ett grodperspektiv på livet..
Jag tror att Guds perspektiv är örnperspektivet och idag har jag fått en glimt av det. Gud har ett övergripande perspektiv redan långt innan jag föddes ända in i evigheten. Och när jag låter Gud ta mina berg verkar de mer som små kullar.
Efter regn kommer solsken heter det.. När det regnar kommer grodorna fram och vid högtryck flyger örnarna högt.. Ibland kan det va så i livet också.
Jag önskar att man kunde ha örnperspektivet även när det regnar.. Med Guds hjälp tror jag det går. // Bepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar